Heidis födsel och första veckor

Den 15 januari 2009 kom Heidi till världen i en liten by utanför Norrtälje hos familjen Klöverbäck. Hennes kennel heter Nocturnes och tog hand om hennes första 8 veckor på ett alldeles fantastiskt sätt!


Första gången vi kom i kontakt med rasen Cavalier Kings Charles Spaniel var under en lördagspromenad till ett café i Solna. Där mötte vi en 9-veckors cavalier valp som glatt och nyfiken kom och hälsade på oss. Då var vi sålda för rasen i alla fall. Detta hände för ca 6 år sedan. Min man Daniel har aldrig velat ha hundar men jag är uppväxt med hundar så för mig var det egentligen bara en tidsfråga innan vi välkomnar vår första gemensamma valp hemma.


Något år senare mötte jag en cavalier i stan som var så liten att den såg ut som en valp. Jag frågade damen och nej då, han är 2 år gammal. Han kommer från kenneln Nocturnes. Vi åkte alltså till Norrtälje och hälsade på Pia och Ulf Klöverbäck och deras cavalierer. Vi träffade Lovve som var en blenheim tik (brunt/vitt), liten i kroppsväxt och mycket keligt. Helst skulle jag har velat ta hem henne på en gång. Men hon skulle snart paras och eventuellt skulle vi vara intresserade av hennes valpar? Nej, tyvärr blev det inte så. Daniel var inte redo för steget.


Ca ett halvt år senare (hösten 2008) var det dags för blenheim-tiken Ono att bli med valpar. Det skulle bara bli blenheim. Och det var ju exakt den färgen jag ville ha, fast egentligen spelade det ingen roll, alla är ju gulliga! Och så vart det dags för Ono i mitten av januari. Ono var/är en lugn tik som inte gör mycket väsen av sig, födseln gick till väldigt lugnt, allt blev bra och hon tog hand om sina 4 tjejer på en gång! Oh, bara tikar! En blenheim tik! Det var ju EXAKT det jag ville ha.

Men tikar är mycket eftertraktade och tyvärr fick vi inte någon valp lovade. Bara någon vecka senare ringde dock Pia och frågade om vi fortfarande var intresserade för hon var nämligen villig att överlåta en valp till oss, hon hade ångrat sig och ville inte behålla någon. På Alla Hjärtans Dag sa då Daniel till mig att han var redo och om jag ville kunde vi hämta en av Onos valpar! Oh vilken glädje!


Då satt vi där på restaurangen och funderade över namn. Det stod mellan Lucy och Heidi. Vi skulle helt enkelt se hur hon såg ut.


När valparna var 6 veckor gamla fick vi hälsa på dem. Oh vad söta dom var. Alla pep och nafsade oss på fingarna. Det gick knappt att urskilja valparna, alla såg likadana ut. Pia frågade om vi hade någon favorit. Nej, det hade vi inte. Alla var så lika i sitt sätt och till utseendes. Jag minns också att det var vår blivande Heidi som somnade in först (det syntes på bilderna i efterhand) och de andra valparna lät henne inte sova riktigt. Dom ville ju leka och ha kul. Dom drog henne i öronen hoppade på henne och på varandra.

Pia valde då ut en valp åt oss. Såhär skulle vår lilla cavalier ser ut och hennes officiella kennelnamn skulle bli "Nocturnes Great Britannia".

Great Britannia den 25 februari 2009.

Lördag den 14 mars var det då dags att hämta vår lilla guldklimp. Vi åkte ut till Himmine, pappa Daniel, mamma Annette och gudfar Helmuth.

Stolta föräldrar. Foto: Helmuth Ahlström

Vi satt i Pias och Ulfs kök, pratade valp, åt bullar och signerade köpekontraktet. De fyra ivriga valpar plus en pigg mamma Ono sprang omkring i köket, kissade på golvet, fightade om leksaker, somnade. När det blev dags att åka så saknades en valp, vår valp. Vi hittade henne ihopkurrad under elementet. Pia tog fram henne och visade oss hur vi skulle klippa hennes klor. Heidi var sömnig, visste inte vad som hände, brydde sig inte.

Jag satt mig med Heidi i baksätet, Daniel körde, Helmuth framme. Jag hade henne som en liten mask innanför min tjocka dunjacka. Hon somnade på direkten. Under hemfärden var hon förvånansvärd lugn men hon kröp upp mot mitt huvud för varje gång hon vaknade.

Väl därhemma så handlade allt om henne. Hon utforskade hemmet, lite blyg och darrig men vi fick igång henne med lite lek i alla fall. Tills hon somnade i mina armar.

De första 2 veckorna hemma hade jag tagit "mammaledig". Jag ville inte lämna henne ensam, ville förbereda henne långsamt för att vara hemma ensam. Jag försökte att få henne rumsren (vilket tog många månader!!!) i och med att vi gick ut stup i kvarten. Särskild efter vi hade lekt, hon hade vaknat, ätit. Jag förde bajsdagbok för att får en uppfattning om hur ofta och hur mycket hon brukar bajsa. Hon skulle äta 3 gånger per dag (1 dl per portion) plus en liten portion välling på kvällen - tjena! Fick vi i henne 1 dl mat per dag så var det mycket och vi var nöjda. Vällingen nobbade hon från början. Hon var lite smärt men verkade må bra. Senare fick vi veta att cavalierer kan vara matkinkiga i sina första år.

Bajsdagboken