torsdag 19 maj 2011

Veterinärbesök

Imorse besökte vi veterinären för den återkommande vaccination mot kennelhosta. Hon tycker att väntrummet är så spännandet, alla dofter, hundar... Men sen när vi skulle gå in i behandlingsrummet dår var glädjen över. Hon stred emot med all kraft. Hon mindes väl sista besöket där hon skulle ta blodprover efter rabiesvaccinationen. Det var inte roligt. I rummet darrade hon på bordet och jag dick lugna henne med klappar längs rygg och på brösten. Sprutan märkte hon sen inte alls.

Hon fick även en undersökning av öronen, tänder, hjärtat och knäna. Veterinären klämde lite överallt faktiskt. Han var riktigt nöjd med hennes hjärta: en cavalier utan blåsljud! Det är matte stolt över! Men tänderna såg inte så bra ut. Vi måste skärpa oss med borstningen. Hon hade lite inflammerat tandkött och tandsten. Ska försöka borsta varje kväll nu.

Vår finaste Heidi. 2-årskalaset i januari.

onsdag 30 mars 2011

Cavalieraktiviteter


En cavalier trivs bra med både vila och slöa dagar såsom aktivitet. Och exakt så ser Heidis liv ut. Vissa dagar är slöa, vissa är full med aktivitet - både fysisk och mental. Att vara på ett familjekalas tex är påfrestande, mycket skratt, många människor, mycket mat och dofter. Jag försöker att ta med Heidi på så mycket det bara gå. Även om vi bara slänger soporna eller hämtar pizzan på pizzerian mittemot så är det en välkommen omväxling.

Men just Heidi trivs toppenbra med hjärngympa och fysiska aktiviteter.

Hjärngympa:
  1. Att lära sig trix med klickermetoden är det bästa hon vet. Ibland är hon så pass ivrigt att hon går igenom alla hennes trix utan uppmaning, bara för att visa vad hon kan, för att få uppskattning i form av en leksak, godis eller uppmuntran. Hon kan ge tassen ("hej hej"), vinka ("hej då"), high five, sitt, ligg (går dock lite långsamt än så länge), blir skjuten och spela död ("bang"), rulla, sitta kvar, inkallning (är ju inga trix men roligt att öva på).
  2. Vi roar oss då och då med att hon får leta upp saker i lägenheten. Jag visar henne en leksak eller godis, låter henne sitta kvar på ett ställe, gömmer leksaken och sedan skickar jag iväg henne med ett "varsågod". Och så letar hon upp föremålet. Vi börjar alltid lätt men det blir svårare och svårare. Ibland kan leksaken/godiset ligga under ett täcke tex. Hon är duktig på att hitta sakern och älskar verkligen denna lek.
Det finns ju mycket mer man kan göra men det är i huvudsak det vi brukar göra. Vi får väl bli bättre på det och hitta på annat.

Fysiska aktiviteter:

    En ivrig cavalier som vill vidare. Ingen tid för foto!
  1. Då jag tränar för marathon och gillar i allmänhet att springa så får Heidi ofta följa med. Rundorna med henne brukar ligga mellan 5 och 12 km. Vid enstaka tillfällen har vi även sprungit längre, tex Ursvik extreme som är på 15 km. Längre än så har jag inte vågat med henne. Hon har då sele på sig och kopplet har ett gummiband och kan fästas rund midjan så att jag har fria händer. Kopplet köpte jag på naturkompaniet. Ibland, särskild när vi springer nära vägen så måste jag dock hålla henne kort. Jag låter henne aldrig springa bakom mig, det hände en gång att hon sprang bakom mig och sen ut mot vägen. Man har ingen kontroll.
  2. Hon ska följa med på Fjällräven Classic i augusti. Vi bildar team "Heidi och Gretchen". Bara hon och jag alltså som ska vandra Kungsleden från Nikkaluokta till Abisko. 11 mil på 4 dagar med egen packning (mat, sovsäck, tält, kök, etc). För detta gäller "hård" träning. Det kommer nog bli ett antal gånger där vi promenera långa sträckor under våren... 
  3. På sommarn tränar vi även agility. Vi har gjort agility 1-3 på Spadertass hundcenter vilket har varit jätteroligt. Till sommaren hoppas vi på en plats i Stockholm Södras Brukshundsklubb men deras kurser brukar bli fullbokade på en gång.

Foton: Frida på Spadertass hundcenter

tisdag 29 mars 2011

Mystisk matskål


Heidi har börjat misstänka sin matskål. Något är fel med den. Fast hon är dödshungrig så hukar hon sig, går rund den och ser misstänksam ut. När hon väl vågat ta en liten matbit så går hon snabbt därifrån som om hon vore rädd för att skålen kan ta biten ifrån henne igen. Lägger man sedan ut några bitar på mattan eller flyttar skålen till en annan plats går allt bra. Mmmmhhh... tonåringar...

För den inredningsintresserade:
Vi förvara hennes mat i en stor dunk "Old Sheffield Village Dog Food". Inne i dunken ligger ett decilitermått. Vi använder oss inte av måttet som följde med, vi tyckte att det blev för krångligt. Givetvis får inte all mat plats i dunken. Resten finns i städskrubben. Skålarna är även de från Old Sheffield Village "Dog Bowl". De står på ett underlägg från Bruka som jag fyndat nån gång på rea.

Smeknamn...

... finns det gott om.

Heidis, Heids, Heidseli, Heidselichen, Gummis, Gummsan, Plutten, Skruttis, Skuttis, Mäuschen (tysk för lilla musen), Mausi (tysk för lilla musen), Älskling, Tjockis, Masken, Lilla masken, Gosi, Gosan. Fröken Flegma.

Kommer säkert på fler efter ett tag...

Sommartiden hej hej, sommartiden

Heidis första sommar var något av ett äventyr. På fritiden försökte hon tillbringa all tid på balkongen. Vi har 2 balkonger, en som vetter mot innergården och en mot gatan och den andra innergården. Svårt att säga vilken som är favoritbalkongen. Men det finns mycket att se. Jag är dock alltid rädd för att lämna henne ensam med öppen balkongdörr. Hon har för vana att jaga allt som flyger, däribland även bi, humlor, getingar.
Observera krukans jord som behövde skyddas mot nyfiken och lekfull valp!

Observera tofflan som hade hamnat på konstig plats. Undrar vem som var upphovs"mannen" till detta bus?
Skärgårdsutflykterna vart det gott om. Primära uppdraget: äta ankbajs och skuttar okontrollerat åt alla håll.


Nacka, inför besök på Restaurang J där hundar får sittar vid bordet på uteserveringen.
Stugsemester på den billösa ön "Ålön" nära Ljusterö. Heidi blev till en byrackar, knäckte snäckskal, åt snäckor, var full med fästingar, jagade fåglar, åkte båt med flytväst, gick sin egen väg. Men vi fick henne tillbaka till stadshund bara efter några dagar därhemma.

Tänder

Sen kom tiden hon tappade sina tänder. Från min tidigare hund hade jag hittat de flesta av hans valptänder och sparat dem. Men Heidis tänder försvann in i magen eller någon annanstans.

Men när hon inte tappade sina huggtänder och de nya verkade trycka på de gamla blev jag lite orolig. Vi skulle ju ställa ut henne. Hur skulle det bli med snea hörntänder? Pias råd var att söka upp veterinär och eventuellt låta de dras ut. Valpkursen Stinas råd var däremot att avvakta. Vi åkte ändå till veterinären och rådet var att dra ut de snarast. Det skulle kosta oss några tusenlappar. Mmmhh vad göras?! Vi åkte hem igen och några oroliga nätter följde. Ca 1 vecka efter veterinärsbesöket så lossnade första tanden och föll ut. De andra följde strax därefter. Puhhhh vilken tur! Nu har hon jättefina tänder!

Valptiden: sovplatser

Fastän vi hade gjort iordning fina sovplatser åt vår lilla dotter så kunde hon ju somna precis varsomhelst: